Hoppa till innehållet

Praetorianprefekt

Från Wikipedia
Romarriket

Romarrikets statsskick och förvaltning

Historiska perioder
Roms kungatid
753509 f.Kr.

Romerska republiken
50927 f.Kr.
Romerska kejsardömet
27 f.Kr.395 e.Kr.

Västromerska riket
395476

Östromerska riket
3951453

Ordinära magistrater
Konsul (Rom)
Praetor
Prokonsul
Propraetor
Edil
Kvestor
Tribun
Censor
Curator
Extraordinära magistrater
Diktator
Magister Equitum
Ståthållare
triumviri
Decemvir
Ämbeten, titlar och hederstitlar
Kejsare
Legatus
Dux
Officium
Prefekt
Praetorianprefekt
Vicarius
Vigintisexviri
Liktor
Magister militum
Imperator
Princeps senatus
Pontifex maximus
Tetrark
Augustus
Augusta
Africanus
Caesar
Dekurion
Dominus
Domina
Institutioner och juridik
Romerska senaten
Cursus honorum
Romerska folkförsamlingen
Romersk rätt
Romerskt medborgarskap
Imperium
Auktoritet
Kollegialitet

Pretorianprefekten (latin: Praefectus praetorio, pluralis praefecti praetorio) var ursprungligen befälhavaren för den romerska kejsarens livgarde. Titeln kvarstod efter det att Konstantin avskaffade pretoriangardet 314, men senantikens pretorianprefekter (som fortsatte att tillsättas fram till Herakleios regeringstid i början av 600-talet) var höga ämbetsmän i rikets förvaltning.

Pretoriangardet styrdes av en eller två, ibland till och med tre, pretorianprefekter som kejsaren valde ut bland riddarna (equites). Alexander Severus öppnade ämbetet även för senatorer. Samtidigt blev det kutym att riddare som utsågs även fick en plats i senaten. Ända fram till Konstantins tid handplockades pretorianprefekterna bland krigsveteraner, i allmänhet män som gjort en lång karriär i den militära hierarkin. Med tiden tycks ämbetets jurisdiktion ha utökats till att omfatta alla trupper i Italien förutom de soldater (cohortes urbanae) som leddes av stadsprefekten (praetor urbanus).

I egenskap av väpnad styrka i kejsarens omedelbara närhet blev pretoriangardet en maktfaktor att räkna med och deras prefekter tillhörde de mäktigaste männen i det romerska riket. Kejsarna misslyckades ofta att kontrollera pretorianerna som ofta låg bakom statskupper och starkt bidrog till den stundtals snabba rotationen på kejsartronen. På detta sätt bidrog de tidvis till att destabilisera den romerska staten. Med sina reformer omkring 300 kringskar Diocletianus kraftigt pretorianprefekternas inflytande.

Senantikens pretorianprefekter hade administrativa uppgifter och fungerade även som domare. I en förordning 331 fastställde Konstantin att pretorianprefektens dom inte kunde överklagas och en liknande civilrättslig jurisdiktion infördes någon gång före Severus. Under Konstantin förlorade pretorianprefekten helt sin roll som militär ledare, en roll som istället övertogs av magister militum. Juridisk kunskap var därför en viktig kvalifikation för ämbetet som redan under Marcus Aurelius och Commodus, men i ännu högre grad från och med Severus, innehades av de främsta romerska juristerna, som till exempel Papinianus, Ulpianus, Paullus och Johannes Kappadokiern.

Lista över praetoriangardets befälhavare*
2 f.Kr.-312 e.Kr.
Praetorianprefekt Kejsare
Publius Aper Augustus
Quintus Ostorius Scapula Augustus
Valerius Ligur Augustus
Lucius Strabo Augustus, Tiberius
Lucius Aelius Seianus Tiberius
Quintus Sutorius Macro Tiberius, Caligula
M. Arrencinus Clemens Caligula
Rufrius Pollio Claudius
Cantonius Justus Claudius
Rufius Crispinus Claudius
L. Lusius Geta Claudius
Sextus Afranius Burrus Claudius, Nero
Faenius Rufus Nero
Gaius Ophonius Tigellinus Nero
Nymphidius Sabinus Nero
Cornelius Laco Galba
Plotius Firmus Otho
Licinius Proculus Otho
Publius Sabinus Vitellius
Junius Priscus Vitellius
Tiberius Julius Alexander Vespasianus
Arrius Varus Vespasianus
Arrecinus Clemens Vespasianus
Titus Flavius Vespasianus Vespasianus
Cornelius Fuscus Domitianus
Casperius Aelianus Domitianus
Norbanus Domitianus
Petronius Secundus Domitianus
Casperius Aelianus Nerva
Suburanus Trajanus
Claudius Livianus Trajanus
S. Sulpicius Similis Trajanus
C. Septicius Clarus Hadrianus
Marcius Turbo Hadrianus
Gaius Maximus Hadrianus, Antoninus Pius
Tattius Maximus Antoninus Pius
Fabius Cornelius Antoninus Pius
Furius Victorinus Antoninus Pius, Marcus Aurelius
Macrinus Vindex Marcus Aurelius
Bassaeus Rufus Marcus Aurelius
Tarutenius Paternus Marcus Aurelius, Commodus
Tigidius Perennis Commodus
M. Aurelius Cleander Commodus
Lucius Julianus Commodus
Aemilius Laetus Commodus, Pertinax, Didius Julianus
Flavius Genialis Didius Julianus
Tullius Crispinus Didius Julianus
Veterius Macrinus Septimius Severus
G. Fulvius Plautianus Septimius Severus
Papinianus Septimius Severus, Caracalla
Marcus Opellius Macrinus Caracalla
Ulpius Julianus Macrinus
Julianus Nestor Macrinus
P. Valerius Comazon Heliogabalus
Antiochianus Heliogabalus
Ulpianus Alexander Severus
Iulius Paulus Alexander Severus
P. Aelius Vitalianus Maximinus Thrax
M. Julius Phlippus 'Arabs' Gordianus III
Gaius Julius Priscus Filip Araben
Aurelius Heraclianus Gallienus
Florianus Tacitus
Carus Probus
Aper Carus, Carinus, Numerianus
Aristobulus Numerianus, Diocletianus
Afranius Hannibalianus Diocletianus
Constantius Chlorus Diocletianus
Asclepiodotus Diocletianus
Rufius Volusianus Maxentius
Publius Cornelius Anullinus Maxentius
* Listan omfattar endast befälhavare som är kända vid namn.