Labradorit
| Labradorit | |
.jpg) | |
| Kategori | Fältspat, tektosilikat |
|---|---|
| Kemisk formel | (Ca,Na)(Al,Si)4O8 |
| Färg | Grå, brun, grönaktig, blå, gul, färglös |
| Bildningsmiljö | Tunna kristaller med rombisk genomskärning |
| Kristallstruktur | Triklina |
| Brott | Ojämnt till mussligt |
| Hårdhet (Mohs) | 6–6,5 |
| Glans | Glasglans till pärlemorglans |
| Ljusbrytning | nα = 1,554–1,563 nβ = 1,559–1,568 nγ = 1,562–1,573 |
| Dubbelbrytning | δ=0,008–0,010 |
| Optisk karaktär | Tvåaxligt positiv |
| Dispersion | Ingen |
| Streckfärg | Vit |
| Specifik vikt | 2,68–2,72 |
| Övrigt | Skimrande |
Labradorit är en kalcium-natriumfältspat (en plagioklas), som kristalliserar triklint. Mineralet är en väsentlig beståndsdel i eruptivbergarter – både dag- och djupbergarter. Mineralet är en fast lösning med sammansättningen 50 – 30 % albit och 50 – 70 % anortit.
Förekomst[redigera | redigera wikitext]
Labradorit förekommer särskilt i de mera basiska bergarterna såsom gabbro, norit, andesit och basalt. Labradoritkristaller förekommer som strökorn i askan från Monti Rossi på Etna på Sicilien.
Mineralets namn härleder sig från stora fyndigheter i östliga Labrador i Kanada där labradoriten är en väsentlig beståndsdel i anortosit.
Labradorithaltiga bergarter finns i bland andra i Kanada, Grönland, Sverige, Norge och Finland. I Ylämaa i sydöstra Finland bryts en varietet av labradorit som kallas spektrolit.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Meyers varulexikon, Forum, 1952