Anglesit
| Anglesit | |
 Anglesit från Marocko | |
| Kategori | Sulfatmineral |
|---|---|
| Dana klassificering | 28.3.1.3 |
| Strunz klassificering | 7.AD.35 |
| Kemisk formel | PbSO4 |
| Färg | Färglös till vit, vanligen gråtonad; orange, gul, grön, blå, sällan violett |
| Förekomstsätt | Granulär, bandad, nodulär till stalaktitisk |
| Kristallstruktur | Ortorombisk |
| Spaltning | [001] god, [210] distinkt |
| Brott | konkoidalt |
| Hållbarhet | Spröd |
| Hårdhet (Mohs) | 2,5 – 3,0 |
| Glans | Adamantinkristaller, matta när de är massiva jordnära |
| Refraktion | nα = 1,878 nβ = 1,883 nγ = 1,895 |
| Ljusbrytning | Biaxial (+) |
| Transparens | Transparant till genomskinlig |
| Streckfärg | Vit |
| Specifik vikt | 6,3 |
| Smältbarhet | 1,5 |
| Referenser | [1][2][3] |
Anglesit, blysulfatmineral med den kemiska sammansättningen blysulfat, PbSO4. Anglesit är färglöst till vitt, ibland grön- eller gulaktigt grå; vitt streck; diamant- till fettglans; hårdhet 2,5–3; relativ densitet 6,4; god spaltning; mussligt brott.
Anglesit förekommer som en oxidationsprodukt av primär blysulfidmalm, galena. Den förekommer som prismatiska ortorombiska kristaller och jordmassor, och är isomorf med baryt och celestin. Den innehåller 74 viktprocent bly.
Förekomst[redigera | redigera wikitext]
Anglesit identifierades som mineral första gången på ön Anglesey 1783 av Dr. Withering, som upptäckte den i Parys koppargruva i Anglesey. Namnet anglesit introducerades av François Sulpice Beudant 1832. Kristallerna på denna ursprungliga fyndort var vanligtvis avgränsade av fyra ytor av ett prisma och fyra ytor av en kupol. De är brungula till färgen på grund av en fläck av limonit. Anglesitkristaller från exempelvis Monteponi på Sardinien är genomskinliga och färglösa med adamantinglans och vanligtvis modifierade av många ljusa ytor. Variationen av kombinationer och former som presenteras av kristallerna är mycket omfattande, nästan tvåhundra distinkta former presenterade V. von Lang i sin monografi över arten. Utan mätning av vinklarna är kristallerna ofta svåra att identifiera. Det finns distinkta spaltningar parallellt med ytorna på prismat (110) och basalplanet (001), men dessa är inte så välutvecklade som i baryt och celestit.[4]
Användning[redigera | redigera wikitext]
Anglesit har bland annat använts som vitt färgpigment, C.I. Pigment White 3 (77630). Motsvarande pigment på rent blysulfat har beteckningen PW2 (77633). Det är mindre lösligt än blyvitt (PW1) men är ändå giftigt på grund av blyinnehållet.[5] Anglesit utvinns som malm där den förekommer i massiv form, exempelvis i Australien och Mexiko.[4]
Anglesit används ibland som ädelsten.[6]
Galleri[redigera | redigera wikitext]
-
Anglesitkristall från Touissitdistriktet, Marocko (storlek: 2,8 × 1,6 × 0,5 cm) -
Anglesit från Monteponigruvan, Iglesias, Carbonia-Iglesias-provinsen(size:15,3 × 7cm) -
Anglesitdiagram som visar dess ortorombiska kristallform
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Anglesite, 19 januari 2024..
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Anglesite”. Handbook of Mineralogy. Rruff.geo.arizona.edu. http://rruff.geo.arizona.edu/doclib/hom/anglesite.pdf.
- ^ ”Anglesite Mineral Data”. Anglesite Mineral Data. Webmineral.com. http://webmineral.com/data/Anglesite.shtml. Läst 15 maj 2014.
- ^ ”Anglesite: Anglesite mineral information and data”. Anglesite: Anglesite mineral information and data. Mindat.org. http://www.mindat.org/min-233.html. Läst 15 maj 2014.
- ^ [a b] One or more of the preceding sentences incorporates text from a publication now in the public domain: Chisholm, Hugh, ed. (1911). "Anglesite". Encyclopædia Britannica. Vol. 2 (11th ed.). Cambridge University Press. p. 10.
- ^ The Color of Art Pigment Database: Pigment White, PW artiscreation.com, David Myers. Läst 28 april 2018.
- ^ Oldershaw, Cally (2003). Firefly guide to gems. Toronto, Ont. Buffalo, N.Y: Firefly Books. Sid. 84. ISBN 978-1-55297-814-6. https://archive.org/details/fireflyguidetoge0000olde.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Palache, P.; Berman H.; Frondel, C. (1960). "Dana's System of Mineralogy, Volume II: Halides, Nitrates, Borates, Carbonates, Sulfates, Phosphates, Arsenates, Tungstates, Molybdates, Etc. (Seventh Edition)" John Wiley and Sons, Inc., New York, pp. 420–424.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Anglesit.
|