Wikipedia:Läsvärd artikel/Vecka 51, 2007/2

Statyett från Östra Ganges- dynastin, 1200-talet, nu på Metropolitan Museum of Art, New York. Den indiska konsten rör sig inte med samma tabun som i västvärlden. Erotiska motiv har länge varit vanliga.

I den indiska konsten finns inte den västerländska uppdelningen mellan olika konstarter. Den indiska historien är en 3 000 år lång följd av mäktiga riken som åtskiljs av perioder av upplösning. Alla de folkgrupper som producerat konst på den indiska kontinenten under denna tid har anammat den mycket uttrycksfulla indiska konsttraditionen men de har också tillfört element utifrån till denna tradition och även spridit den utanför Indiens gränser.

Unikt för den indiska konsten är den självklara föreningen mellan arkitektur, skulptur och dans och de ständigt närvarande, religiösa och specifikt indiska aspekterna av människans existens och tillvaro som gör sig gällande i konsten. Den indiska konsten är lika särpräglad som inklusiv - från Harappakulturen till Anish Kapoor återkommer den unika balansen mellan traditionsbundenhet och ständig dynamik; mellan närvaro och myt. Hur gamla de indiska konstverken än är tycks de alltid levande och vitala.