Hoppa till innehållet

Chicago (musikgrupp)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Walter Parazaider)
 Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-08)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Chicago
Chicago 2004. Från vänster: Howland, Pankow, Champlin, Parazaider, Imboden, Loughnane, Scheff, och Lamm (bakom Scheff)
Tidigare namnThe Big Thing (1967–1968) The Chicago Transit Authority (1968–1969)
BakgrundChicago, Illinois, USA
Genre
År som aktiva1967 –
Skivbolag
Webbplatshttp://www.chicagotheband.com
Medlemmar
Robert Lamm
Lee Loughnane
James Pankow
Walter Parazaider
Walfredo Reyes Jr.
Ray Herrmann
Neil Donell
Ramon Yslas
Tony Obrohta
Loren Gold
Eric Baines
Tidigare medlemmar
Terry Kath
Danny Seraphine
Peter Cetera
Laudir de Oliveira
Donnie Dacus
Chris Pinnick
Bill Champlin
Jason Scheff
Dawayne Bailey
Tris Imboden
Bruce Gaitsch
Keith Howland
Drew Hester
Lou Pardini
Daniel de los Reyes
Jeff Coffey
Brett Simons
Utmärkelser
Rock and Roll Hall of Fame (2016)[1]
Stjärna på Hollywood Walk of Fame
The logo of the American rock band, Chicago
Chicago logotyp

Chicago är en amerikansk musikgrupp som bildades 1967 och har haft ett flertal hits under främst 1970-talet och 1980-talet.

Historik

[redigera | redigera wikitext]

Chicago bildades 1967 som Chicago Transit Authority (namnet på staden Chicagos lokaltrafik) och bestod då av Peter Cetera, basgitarr och sång, Terry Kath, gitarr och sång, Robert Lamm, keybords och sång, James Pankow, trombon, Walter Parazider, saxofon och tvärflöjt, Lee Loughnane, trumpet, samt Danny Seraphine, trummor.

Gruppens självbetitlade debutalbum utgavs 1969 och blev relativt framgångsrikt, men det var med gruppens andra album, en dubbel-LP rätt och slätt kallad Chicago, som det verkliga genombrottet kom. På albumet återfinns bland annat låten "25 or 6 to 4" vilken blev en internationell hit och är en av deras mest kända kompositioner[2]. Bandet gav från och med tredje albumet ut skivor, och gör detta ibland även idag, betitlade Chicago följt av en romersk siffra, i alla fall till och med skiva nummer 14. Sedan kommer numreringen tillbaka med arabiska siffror, men då och då kommer den romerska numreringen tillbaka, som livealbumet Chicago XXVI.

Även om bandet hade framgångar dröjde det till det femte albumet Chicago V 1972 innan de toppade albumlistan i USA för första gången. Alla album fram till Chicago VIII nådde första plats i USA. Några av deras mest kända låtar är "Questions 67 & 68", "Beginnings", "Make Me Smile", "Saturday in the Park"(1972), "Feelin' Stronger Everyday"(1973), "Just You and Me"(1973), "Old Days"(1975), och "Harry Truman"(1975). Den första singeln som blev etta var balladen "If You Leave Me Now" 1976, som också markerade början på en period av framgångsrika ballader för gruppen. Terry Kath dog i en olycka 1978 där en pistol var inblandad. Mellan 1978 och 1980 var Don Dacus medlem av bandet.

1984 släpptes bandets största kommersiella framgång, albumet Chicago 17 som innehöll världshitsen "You're The Inspiration" och "Stay the Night". Strax därefter lämnade Cetera bandet för en solokarriär; han ersattes av Jason Scheff. Chicago har sedan fortsatt släppa skivor med varierande framgång.

1992-1993 spelade Chicago in albumet Stone of Sisyphus. Det var planerat att släppas någon gång under 1993. Reprise Records ratade plattan på grund av att de tyckte den saknade "commercial appeal", man ville ha något som garanterade att sälja och det som säljer är Chicagos ballader. Bandet gav upp, lämnade Reprise Records och startade då Chicago Records. Till slut gavs albumet ut 2008 som Chicago XXXII: Stone of Sisyphus.

Den 15 februari 2007 var det 40-årsjubileum för gruppen Chicago. Detta firade man med att släppa en ny samling, The Best of Chicago: 40th Anniversary Edition som släpptes den 2 oktober 2007. 2009 meddelade mångårige bandmedlemmen (sedan 1981) Bill Champlin att han lämnar gruppen för att helt och hållet satsa på sin solokarriär.

Medlemmar

[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande medlemmar
  • Robert Lamm – keyboards, gitarr, sång (1967–)
  • Lee Loughnane – trumpet, gitarr, slagverk, sång (1967–)
  • James Pankow – trombon, slagverk, keyboards, sång (1967–)
  • Jeff Coffey – basgitarr, sång (2016–)
  • Tris Imboden – trummor, slagverk (1990–)
  • Keith Howland – gitarr, sång (1995–)
  • Lou Pardini – keyboards, sång (2009–)
  • Walfredo Reyes, Jr. – slagverk (2012–)
  • Ray Herrmann – träblås (2016–)
  • NeilDonell - akustisk gitarr, sång (2018-)
Tidigare medlemmar
  • Danny Seraphine – trummor, slagverk (1967–1990)
  • Peter Cetera – basgitarr, gitarr, sång (1967–1985)
  • Terry Kath – gitarr, basgitarr, sång (1967–1978; död 1978)
  • Walter Parazaider – träblås, sång (1967–2018)
  • Laudir de Oliveira – slagverk (1974–1981)
  • Donnie Dacus – gitarr, basgitarr, sång (1978–1980)
  • Chris Pinnick – gitarr (1980–1985)
  • Bill Champlin – keyboards, gitarr, sång (1981–2009)
  • Dawayne Bailey – gitarr, sång (1986–1994)
  • Drew Hester – trummor, slagverk (2009–2012)
  • Daniel de los Reyes – slagverk (2012)
  • Jason Scheff – basgitarr, sång (1985–2016)

Timeline

[redigera | redigera wikitext]

Inte komplett men ger en bild av hur Chicago har sett ut genom åren.

Diskografi

[redigera | redigera wikitext]
Album

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Rock and Roll Hall of Fame-ID: chicago, läs online, läst: 17 oktober 2021.[källa från Wikidata]
  2. ^ ”What does the Chicago lyric "25 or 6 to 4" mean?”. The Straight Dope. http://www.straightdope.com/columns/read/1842/what-does-the-chicago-lyric-25-or-6-to-4-mean. Läst =23 November 2023. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Chicago_(musikgrupp)&oldid=56292955”