Sven Åkerlund
Sven Fredrik Åkerlund, född 19 juni 1866 i Lund, död 14 april 1945, [1] var en svensk läkare.
Åkerlund, som var son till Sven Otto Åkerlund och Gunilla Fredrika Malmström,[2] blev student i Lund 1884, medicine kandidat 1889, medicine licentiat 1893 och medicine doktor 1896. Han blev praktiserande läkare i Göteborg 1895 och senare i Halmstad. Han var bataljonsläkare vid Västgöta-Dals regemente 1898–1902, vid Hallands regemente 1902[3]–1913, med kaptens tjänsteställning sedan 1905, och regementsläkare vid Karlskrona grenadjärregemente från 1913 till 1926, då han erhöll avsked med pension, men kvarstod i tjänstgöring där till regementets fullständiga indragning 1927.[4]
Åkerlund deltog i militärläkarkurs i Stockholm 1901 och deltog i fälttjänstövningar i Bohuslän 1907, i Västergötland 1912 och i ett flertal fältövningar och taktiska övningar för fältläkare. Han var fältläkare i Fältläkarkårens reserv sedan 1926. Han innehade flera förordnanden som stads- och fängelseläkare i Halmstad och som provinsialläkare där, samt som förste provinsialläkare och biträdande provinsialläkare i Karlskrona.[4]
Åkerlund utgav gradualavhandlingen Studier öfver tarmuttömningar (1895) samt Dikter (1900) och Walter från Fågelweida. En sångarsaga (1926).[5]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ svenskagravar.se
- ^ Svensk biografisk kalender I. Malmöhus län (Gullberg, Hjalmar - Uggla, Torsten, utg., 1919), sid. 374.
- ^ Sven Fredrik Åkerlund i Alfred Levertin, Svenskt porträttgalleri (1911), volym XIII. Läkarekåren
- ^ [a b] Sveriges Läkarehistoria, fjärde följden, del V (1935), sid 289.
- ^ Åkerlund, Sven Fredrik i Svenskt författarlexikon 1. 1900–1940 (1942)
|