Ryukyuminivett

	Ryukyuminivett; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Gråfåglar; Campephagidae
Släkte	Pericrocotus
Art	Ryukyuminivett; P. tegimae
Vetenskapligt namn
	§ Pericrocotus tegimae
Auktor	Stejneger, 1887

Ryukyuminivett^[2] (Pericrocotus tegimae) är en östasiatisk fågel i familjen gråfåglar inom ordningen tättingar,^[3] endemisk för Japan.

Utseende och läten

Ryukyuminivetten är en 18–21 cm lång grå, svart och vit minivett. Den är lik grå minivett men skiljer sig på att ha ett brett grått bröstband (grå minivett är helvit under), mörkare grått på mantel, rygg, skapularer och övergump samt mindre vitt i pannen. Den har vidare kortare vingar samt längre näbb med mer krokförsedd spets. Sången består av en ton följt av en kvittrande serie.^[4]

Utbredning och systematik

Ryukyuminivetten förekommer i södra Japan, ursprungligen i Ryukyuöarna och Tokaraöarna. Den har dock på senare tid spritt sig norrut och återfinns nu även på Kyushu, Shikoku och södra Honshu.^[5] Arten har tidigare behandlats som en del av grå minivett (P. divaricatus), men urskiljs numera allmänt som egen art.^[3]^[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt

Ryukyuminivetten förekommer i barr- och blandskog, intill planteringar med cedrar samt närmare bebyggelse i trädgårdar och parker. Födan är okänd och dess födosökningsbeteende har inte dokumenterats. Även häckningsbiologin är dåligt känd, men bobygge har observerats så tidigt som i mars och boet placeras upp till 11,5 meter ovan mark. Arten är huvudsakligen stannfågel.^[4]

Status och hot

Arten har ett begränsat utbredningsområde men ökar i antal och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig.^[7]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Seiichi Tegima, japansk naturforskare och direktör över Educational Museum i Tokyo.^[8]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2012 Pericrocotus tegimae Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ [a b] del Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2018). Ryukyu Minivet (Pericrocotus tegimae). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1343769 30 december 2018).
^ Mikami, K. & Ueta, M. (2011) Expanding distribution of Pericrocotus divaricatus tegimae in western Japan. Bird Research 7: A33–A44.
^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.
^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2005. Handbook of the Birds of the World, vol. 10: Cuckoo-shrikes to Thrushes. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikispecies har information om Pericrocotus tegimae.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör ryukyuminivett.
Bilder & media
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Pericrocotus tegimae Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[hbw-4] [a b] del Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2018). Ryukyu Minivet (Pericrocotus tegimae). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1343769 30 december 2018).

[5] Mikami, K. & Ueta, M. (2011) Expanding distribution of Pericrocotus divaricatus tegimae in western Japan. Bird Research 7: A33–A44.

[IOC-6] Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.

[7] Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2005. Handbook of the Birds of the World, vol. 10: Cuckoo-shrikes to Thrushes. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[8] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]