Rostkolibri
| Rostkolibri Status i världen: Nära hotad[1] | |
 Rostkolibri, hane | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Seglar- och kolibrifåglar Apodiformes |
| Familj | Kolibrier Trochilidae |
| Släkte | Selasphorus |
| Art | Rostkolibri S. rufus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Selasphorus rufus | |
| Auktor | Gmelin, 1788 |
| Synonymer | |
| Röd kolibri | |
 Rostkolibri, hona | |
Rostkolibri[2] (Selasphorus rufus) är en nordamerikansk fågelart i familjen kolibrier.[3]
Kännetecken
[redigera | redigera wikitext]
Fågeln väger omkring 2,8-4 gram (med en genomsnittsvikt på cirka 3,4 gram) medan kroppslängden är upp till cirka nio centimeter. Hanen är som namnet antyder rosttonad eller orangeröd, på huvud rygg och buk, medan vingarna är gröna. Honan har endast rostfärgad innerdel av stjärten, i övrigt är hon grön ovan och ljus under, med en liten orangeröd fläck på hakan.
Rostkolibrin är mycket lik kalifornienkolibri, vars hane vanligtvis har grön rygg, men det kan förekomma hos rostkolibrins hane också. Rostkolibrin saknar kalifornienkolibrins nålsmala yttre stjärtfjädrar, vilket dock kan vara mycket svårt att se i fält.[4]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]
Rostkolibrin häckar i västra Nordamerika, från södra Alaska till Kalifornien, och övervintrar i Mexiko (speciellt i delstaten Guerrero) eller i Florida (sydöstra USA). Den häckar i öppen barrskog och våtmarksnära skog men under flyttningen kan den ses i varierande miljöer, framför allt alpängar.[4]
Rostkolibrin är den kolibriart som häckar längst norrut och den årliga migrationen mellan de nordligare häckningsområdena och de sydligare övervintringsområdena innebär en flygsträcka på några tusen kilometer, vilket är en mycket lång flyttning för en kolibri.
Levnadssätt
[redigera | redigera wikitext]Fågelns viktigaste föda är nektar, men den tar även små insekter, vilket ger ett tillskott av protein. Det förekommer även att den äter sav från hackspetthål.[5] Hanarna är vanligen revirhävdande och försvarar med stor flit sitt område mot andra hanar. Honan tar ensam hand om bobyggandet och uppfödningen av ungarna. Oftast läggs två ägg, vilka kläcks efter 12 till 14 dagar.[6]
Status och hot
[redigera | redigera wikitext]Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population bestående av uppskattningsvis hela 22 miljoner vuxna individer.[7] Den tros dock tros minska relativt kraftigt i antal. Sedan 2018 kategoriserar därför internationella naturvårdsunionen IUCN den som nära hotad (LC).[1]
Namn
[redigera | redigera wikitext]På svenska har arten även kallats rödkolibri.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] BirdLife International 2018 Selasphorus rufus . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 7 januari 2019.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ [a b] Sibley, David A. (2000). National Audubon Society The Sibley Field Guide to Birds. New York: Alfred A. Knopf. sid. 494. ISBN 0-679-45122-6
- ^ Sutherland, Glenn D.; Gass, Clifton Lee; Thompson, Peter A.. ”Feeding territoriality in migrant rufous hummingbirds: defense of yellow-bellied sapsucker (Sphyrapicus varius) feeding sites”. Canadian Journal of Zoology 60 (9): sid. 2046–2050. doi:. ISSN 0008-4301. http://www.nrcresearchpress.com/doi/abs/10.1139/z82-263. Läst 26 april 2016.
- ^ Animal Diversity Web
- ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör rostkolibri.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|