Psammophis longifrons
| Psammophis longifrons Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Snokar Colubridae |
| Släkte | Psammophis |
| Art | Psammophis longifrons |
| Vetenskapligt namn | |
| § Psammophis longifrons | |
| Auktor | Boulenger, 1896 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Psammophis longifrons[2] är en ormart som beskrevs av Boulenger 1896. Psammophis longifrons ingår i släktet Psammophis och familjen snokar.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Denna orm förekommer med två från varandra skilda populationer i Indien, en i centrala delen och den andra i västra delen av landet. Arten lever i låglandet och i kulliga områden upp till 560 meter över havet. Individerna lever i lövfällande skogar. De vistas på marken och klättrar i träd. Födan utgörs av geckoödlor, skinkar och andra ödlor.[1] Honor lägger ägg.[4]
För beståndet är inga hot kända. Antagligen har Psammophis longifrons bra anpassningsförmåga. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Srinivasulu, C., Srinivasulu, B., Mohapatra, P., Kulkarni, N.U., Thakur, S. & Deepak, V. 2010 Psammophis longifrons . Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 5 december 2021.
- ^ Boulenger, G.A. (1896) Catalogue of the snakes in the British Museum, Vol. 3., London (Taylor & Francis), xiv + 727 pp.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (29 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/psammophis+longifrons/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b] Psammophis longifrons i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.
|