Morton Peto
| Morton Peto | |
 | |
| Född | 4 augusti 1809[1][2][3] Woking, Storbritannien |
|---|---|
| Död | 13 november 1889[1][2][3] (80 år) |
| Medborgare i | Storbritannien och Förenade kungariket Storbritannien och Irland |
| Sysselsättning | Väg- och vattenbyggnadsingenjör, politiker[4], ingenjör, affärsman |
| Befattning | |
| Ledamot av 15:e brittiska parlamentet Storbritanniens 15:e parlament, Norwich (1847–1852)[5] Ledamot av Förenade kungarikets 18:e parlament Storbritanniens 18:e parlament, Finsbury (1859–1865)[5] Ledamot av Förenade kungarikets 19:e parlament Storbritanniens 19:e parlament, Bristol (1865–1868) | |
| Politiskt parti | |
| Liberal Party | |
| Maka | Mary Grissell (g. 1831–)[6] Sarah Ainsworth Kelsall (g. 1843–)[6] |
| Barn | Ellen Edith Peto[7] ukendt datter Peto[7] Emily Lydia Peto[7] Mary Peto (f. 1832)[7] Ann Peto (f. 1834)[7] Sir Henry Peto, 2. Bt. (f. 1840)[7] Morton Kelsall Peto (f. 1845)[7] Sarah Maude Peto (f. 1847)[7] William Herbert Peto (f. 1849)[7] Samuel Arthur Peto (f. 1852)[7] Harold Peto (f. 1854)[7] Frank Kelsall Peto (f. 1858)[7] Helen Agnes Peto (f. 1860)[7] Basil Peto (f. 1862)[7] |
| Föräldrar | William Peto Sophia Alloway[7] |
| Redigera Wikidata | |
Sir Samuel Morton Peto, född den 4 augusti 1809, död den 13 november 1889 i Blackhurst, var en engelsk järnvägsentreprenör och politiker.
Efter att 1830–1846 ha drivit ett större byggnadsentreprenörsföretag tillsammans med en kusin kastade han sig från 1846 företrädesvis över järnvägsbyggen och byggde under kommande år en mängd banor, inte endast i England, men i de flesta världsdelar, som kompanjon till andra, således 1846–1872 tillsammans med Edward Betts banor i England, Norge Hovedbanen (Kristiania-Eidsvold), Ryssland, Argentina och Algeriet samt Victoria-dockorna i London (1852–1855), tillsammans med Thomas Brassey banor i Frankrike (Lyon—Avignon 1852), Danmark (bland annat på Jylland: Aarhus—Langaa—Randers, Langaa—Viborg—Struer 1859–1867 samt Flensborg—Husum—Tønning 1852), Kanada och Australien (1858–1863), och slutligen tillsammans med Thomas Russell Crampton banan Rustjuk—Varna i nuvarande Bulgarien, de underjordiska sträckorna i London, Chatham and Dover Railway (1860) med flera. Petos sista järnvägskontrakt rörde bygget av Cornwall Mineral Railway (1873). Med enstaka avbrott satt Peto i parlamentet 1847–1868. Under Krimkriget föreslog Peto och byggde för den brittiska regeringen en bana från Balaklava till fältlägret utanför Sevastopol, och till belöning upphöjdes han den 14 februari 1855 till baronet. Den 11 maj 1866 måste Peto inställa sina betalningar och förde sedan ett mer tillbakadraget liv.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Peto, Samuel Morton, Sir i Salmonsens Konversationsleksikon (andra utgåvan, 1925)
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6837g17, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Dictionary of Scottish Architects, Dictionary of Scottish Architects-ID: 201823, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p43402.htm#i434012.[källa från Wikidata]
- ^ Hansard 1803–2005, Hansard-ID (1803-2005): sir-samuel-peto, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Hansard 1803–2005.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] The Peerage person-ID: p43402.htm#i434012, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Morton Peto.
