Hoppa till innehållet

Gloydius shedaoensis

Från Wikipedia
Gloydius shedaoensis
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljHuggormar
Viperidae
SläkteGloydius
ArtGloydius shedaoensis
Vetenskapligt namn
§ Gloydius shedaoensis
Auktor(Zhao, 1979)
Synonymer
Agkistrodon intermedius WELCH 1994
Agkistrodon shedaoensis ZHAO 1979[2]
Gloydius saxatilis ZHOU 2001[3]
Hitta fler artiklar om djur med

Gloydius shedaoensis[2] är en ormart som beskrevs av Zhao 1979. Gloydius shedaoensis ingår i släktet Gloydius och familjen huggormar.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Arten lever endemisk på den kinesiska ön Shedao som ligger nära halvön Liaodong i Gula havet. Ormen lever vanligen i områden med gräs och buskar. Den hittas även nära skogskanter, vägar, dammar och klippor.[1]

Gloydius shedaoensis jagar mindre fåglar och gnagare.[1]

  1. ^ [a b c d] 2012 Gloydius shedaoensis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ [a b] Zhao E M (1979) A new Agkistrodon from Shedao (Snake Island), Liaoning., Acta Herpetologica Sinica 1 (1): 4-6
  3. ^ Zhou, Ji-Liang; Zhang, Ya-Ping; Huang, Mei-Hua; Chen, Yong-Jiu; Chen, Xiao-Qing and Yao, Geng-Dong (2001) Phylogenetic relationships among crotalinae based on mitochondrial cytochrome B gene sequence variations [in Chinese]., Acta Zool. Sinica 47 (4): 361-366
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (22 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/gloydius+shedaoensis/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ Gloydius shedaoensis i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.