Gastropholis echinata
Utseende
Gastropholis echinata | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Kräldjur Reptilia |
Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
Familj | Lacertider Lacertidae |
Släkte | Gastropholis |
Art | Gastropholis echinata |
Vetenskapligt namn | |
§ Gastropholis echinata | |
Auktor | (Cope, 1862) |
Synonymer | |
Centromastyx echinata Joger 1983[1] Lacerta echinata Welch 1982[2] Lacerta langi Schmidt 1919[3] Lacerta (zootoca) echinata Cope 1862[4] | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Gastropholis echinata[4] är en ödleart som beskrevs av Cope 1862. Gastropholis echinata ingår i släktet Gastropholis och familjen lacertider.[5][6] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]
Arten förekommer i västra och centrala Afrika från Liberia till Kongo-Kinshasa. Honor lägger ägg.[6]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Joger U (1983) Book Review: Welch, Herpetology of Africa, Krieger 1982., Salamandra 19 (1/2): 102-104
- ^ Welch, K.R.G. (1982) Herpetology of Africa; a checklist and bibliography of the orders Amphisbaenia, Sauria, and Serpentes, Robert E. Krieger Pub. Co., Malabar, FL 293 pp.
- ^ Schmidt, Karl Patterson (1919) Contributions to the Herpetology of the Belgian Congo based on the Collection of the American Congo Expedition, 1909-1915. Part I: turtles, crocodiles, lizards, and chamaeleons., Bull. Amer. Mus. Nat. Hist. 39 (2): 385-624
- ^ [a b] Cope, E.D. (1862) On Lacerta echinata and Tiliqua dura., Proc. Acad. Nat. Sci. Philadelphia 1862: 189-191
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (29 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/gastropholis+echinata/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b] Gastropholis echinata i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.
|