Charles Napier (amiral)
| Charles Napier | |
 | |
| Född | 6 mars 1786[1][2][3] Falkirk, Storbritannien |
|---|---|
| Död | 6 november 1860[1][2][3] (74 år) Hampshire |
| Begravd | Beaulieu Abbey |
| Medborgare i | Förenade kungariket Storbritannien och Irland |
| Utbildad vid | Royal High School  |
| Sysselsättning | Politiker[4], sjöofficer[5], författare[6] |
| Befattning | |
| Ledamot av Förenade kungarikets 14:e parlament Storbritanniens 14:e parlament, Marylebone (1841–1847)[7] Ledamot av 16:e brittiska parlamentet Storbritanniens 16:e parlament, Southwark (1855–1857)[7] Ledamot av Förenade kungarikets 17:e parlament Storbritanniens 17:e parlament, Southwark (1857–1859)[7] Ledamot av Förenade kungarikets 18:e parlament Storbritanniens 18:e parlament, Southwark (1859–1860) | |
| Politiskt parti | |
| Liberal Party | |
| Maka | Frances Elizabeth Younghusband[8] |
| Barn | unknown son Napier[9] Heloise Frances Harriet Napier, Countess of Cape St. Vincent (f. 1818)[9] |
| Föräldrar | Charles Napier[9][8] Christian Hamilton[9][8] |
| Utmärkelser | |
| Knight Commander av Bathorden Georgsorden, tredje klass Kommendör av Torn- och svärdsorden | |
| Redigera Wikidata | |
Sir Charles John Napier, född 6 mars 1786, död 6 november 1860, var en brittisk amiral med 54 års tjänst inom Royal Navy.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]
Napier anställdes i marinen 1799, deltog med utmärkelse i krigen mot Napoleon, lämnade tjänsten 1815 och trädde 1832 som viceamiral i portugisisk tjänst. 5 juli 1833 vann han en avgörande seger över tronpretendenten Dom Miguels flotta vid Kap Saint Vincent och förde 1834 befälet även till lands. Napier återinträde i brittisk tjänst samma år , blev konteramiral 1846, viceamiral 1853 och amiral 1858. Han deltog i expeditionen mot Muhammed Ali av Egypten och Ibrahim Pascha 1840-41, erövrade Beirut och utövade stort inflytande vid fredsuppgörelsen 1841. I kriget mot Ryssland 1853-56 erhöll Napier befälet över Östersjöflottan, blockerade de ryska kusthamnarna och landsatte den franska fördelningen som erövrade Bomarsunds fästning på Åland. Han gav bland annat ut The war in Syria (2 band, 1842) och The history of the Baltic campaign of 1854 (1857).[10]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6v703xb, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Find a Grave, Find A Grave-ID: 17953817, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Sir-Charles-Napier-Conde-Napier-de-Sao-Vicentetopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Hansard 1803–2005, Hansard-ID (1803-2005): sir-charles-napier, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ NAPIER, K.C.B., G.C.T.S., K.M.T., K.S.G., K.R.E. : Rear-Admiral of the Blue. f-p., 20; h-p., 28., A Naval Biographical Dictionary.[källa från Wikidata]
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Hansard 1803–2005.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 18. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 688
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Napier, 6. Sir Charles i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913)